Vad säger lagen?
Sverige är ett föregångsland vad gäller antidopningsarbete såväl inom som utanför idrotten.
Dopningslagen, dvs "Lagen om förbud mot innehav och försäljning av vissa dopningsmedel (1991:1969)trädde i kraft 1 juli 1992.
1 april 1999 stärktes lagen till att också innefatta bruket av dopningsmedel och straffskalan höjdes till 4 års fängelse.
2010 beslutade Regeringen om en ny lagrådsremiss. I lagrådsremissen föreslogs att maxstraffet för grovt dopningsbrott höjs från fängelse i fyra till sex års fängelse. I propositionen 2010/11:4 den 3 november 2010 föreslog regeringen lagändringarna som trädde i kraft 1 april 2011.
Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel (Dopningslagen)
1 § Denna lag gäller
a) Syntetiska anabola steroider
b) Testosteron och dess derivat
c) Tillväxthormon
d) Kemiska substanser som ökar produktion eller frisättning av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.
2 § Medel som anges i 1§ får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål
1. införas till landet,
2. överlåtas,
3. framställas,
4. förvärvas i överlåtelsesyfte,
5. bjudas ut till försäljning,
6. innehas eller
7. brukas.
3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § 2-7 döms för dopningsbrott till fängelse i högst två år. Är ett brott som avses i första stycket med hänsyn till mängden dopningsmedel samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
3 a § Är ett brott som avses i 3 § första stycket att anse som grovt döms för grovt dopningsbrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om det har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd dopningsmedel eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.
I § 4 – 6 förklaras det att man blir dömd också om man har förberett eller försökt att utföra ett dopningsbrott. Ersättning eller medel som har fungerat som föremål till ett dopningsbrott anses förverkat.
Läs hela lagtexten
Sekretess inom hälso- och sjukvård
All hälso- och sjukvårdspersonal omfattas av sekretess (tystnadsplikt). Huvudregeln om sekretess innebär att uppgifter om en patients hälsa eller personliga förhållanden inte får lämnas ut (enligt lag 1998:531). När det gäller misstanke om brott får hälso- och sjukvårdspersonal på eget initiativ anmäla vissa grova brott till polis eller åklagarmyndighet. Utbyte av uppgifter får förekomma mellan de personer som deltar direkt i vården av en patient eller annars behöver uppgifterna för att kunna utföra sitt arbete inom hälso- och sjukvården. Allt annat utbyte av uppgifter om en patient är förbjudet.
Ett positivt test för dopning (enligt lagtexten ”bruk”) hos läkare innebär inte anmälningsskyldighet eftersom det inte anses som grovt. För att en läkare skall kunna hjälpa patienten på bästa sätt är det viktigt att patienten berättar vilka preparat som missbrukats för att läkaren skall kunna behandla patienten så effektivt som möjligt.
Dopning och trafik
Missbruk av AAS utgör hinder för innehav av körkort enligt TSFS 2013:2, kap 12 och 14, § 1 och 2. Kan man dessutom hitta tecken på psykisk sjuklighet som till exempel impulskontrollstörning eller annat kan det bli ännu tydligare att hinder finns.
Livsmedelslagen
Kosttillskott räknas som livsmedel och regleras av livsmedelslagen. Ansvarig myndighet är Livsmedelsverket, se www.slv.se eller ring 018-17 55 00.
Läkemedelslagen
Idag säljs många läkemedel på svarta marknaden. Läkemedelsverket är ansvarig myndighet för godkännande och kontroll av läkemedel och naturläkemedel. Läs mer om Läkemedelsverkets tillsynsområden här.
Idrottens regelverk
World Anti-Doping Agency (WADA) har upprättat en lista över de substanser eller metoder som är förbjudna inom idrotten. Listan tillämpas av Riksidrottsförbundet i Sverige och kallas även för Röda listan. Se www.rf.se eller ring 08-699 60 00.