Ordet "dop" kan härledas från det nederländska ordet doop, som betyder sås. Verbformen av ordet, doopen, betyder doppa och/eller sänka ner. Det engelska begreppet doping tros kunna härledas till boerna i södra Afrika, som lär ha vederkvickt sig genom att doppa bröd och annan föda i såser som innehöll stärkande medel av olika slag.

Prestationshöjande medel har använts sedan urminnes tider. I början var det stimulantia som användes, men då man i mitten på 1930-talet lyckades kartlägga testosteronets struktur och några år senare framställa syntetiskt testosteron förändrades dopningen. Anabola androgena steroider (AAS) hittade snabbt användare utanför vården. På 1950-talet började AAS för första gången användas av kroppsbyggare i forna Sovjetunionen och USA. Under 1980-talet visade det sig att missbruk av hormonpreparat förekom utanför den organiserade idrotten.

Översikt

• Prestationshöjande medel har använts i människors samhällen sedan urminnes tider. Redan för 5000 år sedan fanns det rekommendationer från läkare till idrottsutövare i Kina i förteckningen över kinesiska läkemedel "Pen Ts ao".
• I de antika idrottstävlingarna i Grekland ca 300 år f.kr användes svampextrakt i brygder och liknande.
• Gladiatorerna i Rom nyttjade olika former av stärkande destillat.
• Det finns rapporter som talar om en kemist på Korsika, vid namn Angelo Mariane, som runt 1850 lanserade "Ett vin för atleter". Drycken innehöll bland annat extrakt från kokablad.
• Den idrottsligt inriktade dopingen tar fart i mitten av 1800-talet bland kanalsimmare och cyklister. Dessa segersugna uthållighetsidrottare använde sig av medel som koffein, kokain och stryknin för att förbättra sina prestationer, ibland med katastrofala konsekvenser. 1896 dog cyklisten Arthur Lintons under en cykeltävling mellan Bordeaux och Paris, i sviterna av en överdos av stryknin.
• Under senare delen av 1800-talet dyker "doping" för första gången upp i engelska ordböcker och beskrivs som en lösning som man ger till hästar och hundar inför kapplöpningar.
• I mitten av 1800-talet närmade man sig för första gången nyckeln till de hemligheter som testosteron (könshormon) bär på. I mitten på 1930-talet lyckades flera av varandra oberoende vetenskapsmän kartlägga testosteronets struktur och 1937 framställdes syntetiskt testosteron för första gången.
• Upptäckten av testosteronets karaktär och syntes resulterade i att Butenandt och Ruzicka fick Nobels kemipris 1939.
• Det dröjde inte länge förrän anabola androgena steroider (AAS) blev en kommersiell vara, primärt avsedd för läkemedelsproduktion. Olika preparat med AAS kom att användas inom en rad medicinska områden. Men eftersom bruket av AAS var och är förknippat med allvarliga biverkningar är det medicinska bruket idag högst begränsat.
• På 1950-talet började AAS för första gången användas av kroppsbyggare i forna Sovjetunionen och USA.
• 1960 och 1967 inträffade två dödsfall inom cykelsporten.
• Även dödsfall inom andra idrotter har förekommit, framförallt inom simning i forna Östtyskland.
• Inför de olympiska spelen 1968 tillsatte Internationella Olympiska Kommittén en medicinsk kommité som utarbetade den första listan över vad som skall anses vara doping. Första dopingtesterna i OS genomfördes i Vinter-OS i Grenoble 1968. På dopinglistan fanns bara stimulantia.
• Riksidrottsförbundet har bedrivit antidopingarbete inom idrotten sedan 1970-talet. År 1973 startades en informell Dopinggrupp, som 1975 ombildades till Dopingkommittén.
• AAS hamnade på listan över förbjudna preparat inom idrotten först 1975 och de första dopingtesterna genomfördes 1976.
• 1977 infördes regelverk för bestraffning inom idrotten och  Dopingkommissionen bildades.
• På 1980-talet visade det sig att missbruk av hormonpreparat förekom även utanför den organiserade idrotten.
• 1988  fuskade världens snabbaste man, Ben Johnson till sig segern på 100 meter genom att använda den anabola androgena steroiden Stanozolol.
• Sverige ingår i det internationella samarbetet i WADA mot dopning inom idrotten.
• 1989 tillsatte Socialdepartementet en utredning om AAS-missbruket i samhället, det vill säga det som utövas av unga människor vars primära mål är "att bli större".
• Den 1 april 1992 kom lagen om förbud mot vissa dopningsmedel. Lagen förbjöd införsel, överlåtelse, framställning, förvärv i överlåtelsesyfte, utbjudning till försäljning och innehav.
• I samband med den nya lagen fick också Folkhälsoinstitutet i uppdrag att hålla ett öga på utvecklingen och sedan 1993 ingår frågor om dopning i CAN: s (Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning) årliga drogvaneundersökning.
• 1993 startades en rikstäckande telefonrådgivning för dopningsproblematik, Dopingjouren på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Klinisk farmakologi.
• 28 juli 1994 beslutade regeringen om direktiv för en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av dopningsproblemet.
• 1999 initierades WADA, World Anti-Doping Agency, på en Världskonferens (regeringsmöte) mot doping på inbjudan av IOK (Internationella Olympiska Kommittén). WADA har åtagit sig att genomföra dopingkontroller på elitidrottare i deras träningssituation. WADA ansvarar för att formulera en ny antidopingkod och att utforma listan över förbjudna dopingmedel/metoder. Dopinglaboratorier övertas av WADA.
• I april 1999 ändrades "Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel". Bruket av dopningsmedel kriminaliserades. Grovt brott med högre straffskala infördes. Då gavs möjlighet att omhänderta påträffade dopningsmedel på tex kriminalvårdsanstalt, på sjukhus, i LVM-hem, så kallat § 12 hem eller hos personer uttagna för psykiatrisk tvångsvård. Vidare skrevs i socialtjänstlagen in en skyldighet för socialnämnden att aktivt arbeta för att förebygga missbruk bland barn och ungdomar av bland annat dopningsmedel.
• Under 2000-talet har det inträffat några uppmärksammade våldsdåd utförda av människor påverkade av anabola androgena steroider. Mot bakgrund av detta presenterade regeringens nationella narkotikasamordnare i december 2006 en aktionsplan mot missbruk av hormonpreparat.
• Under 2001  tillsattes länssamordnare och kommunala samordnare för drogprevention  för att arbeta med förebyggande åtgärder i kommuner och län.
• Våren 2008 inrättades ett ANTD-sekretariat  i Socialdepartementet för alkohol, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor för att åstadkomma en bättre nationell samordning. Regeringen tillsatte även en interdepartemental arbetsgrupp, SAMANT, som ska utgöra ett forum för att utbyta erfarenheter och information samt utveckla samarbetet mellan politikområdena.
• Våren 2008  bildades ett särskilt råd för alkohol, narkotika, dopnings- och tobakfrågor, ANDT-rådet. Detta skall bistå ANDT-sekretariatet med underlag och synpunkter.
• 2008 beslutade Riksdag och regering om mål och insatser inom alkohol-, narkotika-, tobak- och dopningspolitiken. Målet när det gäller dopning är ett samhälle fritt från dopning.
• 2009 presenterade Folkhälsoinstitutet en utredning om Dopningen i Sverige. Utredaren konstaterar att dopning är ett problem långt utanför idrotten. Minst 10 000 svenskar har använt dopingpreparat det senaste året, ofta yngre manliga gymbesökare. Det står klart att användning av dopningsmedel kan leda till allvarliga fysiska, psykiska och sociala problem.
• Under våren 2010 presenterar Socialdepartementet en Lagrådsremiss där man föreslår att straffen för dopningsbrott ska höjas från 4 till 6 års fängelse för grovt dopningsbrott.
• Den första april 2011 skärps Dopningslagen med hårdare maxstraff för grovt dopningsbrott till 6 års fängelse. En ändring är gjord i §1 d, där ”eller” har ersatt ”och” i fråga om kemiska substanser som ökar produktion eller frisättning av testosteron eller av tillväxthormon.

Granskad av Anders Rane, professor i Klinisk farmakologi. Uppdaterad 2011-12-01.

Tillbaka till Om dopning