Åtgärder mot missbruk av homonläkemedel skjuts på framtiden! På Sverige mot narkotika-mässan i Örebro 28-29 mars meddelade representanter för den nya regeringen detta. Ett plus är att problemen med missbruk av anabola androgena steroider (AAS) för första gången fick utrymme på den årligen återkommande konferensen. Min kollega, Nina Gårevik, och jag har just kommit hem från Örebro. På tåget hem reflekterade vi över att missbruket av amfetamin ”fyller 60 år”. Problemet med dopning i samhället ”fyller 15 år”. Hur kommer det att se ut om 45 år om inte samhället vidtar kraftåtgärder nu? Konferensen hade 1200 deltagare. Om det var 50 personer som hade hade en aning om missbruk av hormonläkemedel när de kom till konferensen hoppas vi att de är 150 i dag Dopingjouren medverkade med en välbesökt föreläsning, där vi informerade om de trender och tendenser i missbruksmönster av AAS som vi noterar i våra telefoner och på webben. Dessförinnan redogjorde Tommy Moberg, socionom och doktorand från Göteborg, på sitt oefterhärmliga sätt, för ett antal fall som dramatiskt beskriver de förödande konsekvenser missbruk av AAS kan få. Under torsdagens eftermiddag gavs tre föreläsningar i ämnet av Fred Nyberg, professor, Ingemar Thiblin,docent, båda i Uppsala, och Kurt Skårberg, socionom och doktorand från Örebro. Dopingjouren visade en trailer från vår nyproducerade film ”Deffad, Rippad…….Rappad – en film om anabola androgena steroider”. Vid två tillfällen fanns vi i CAN´s Internet & Mediarum. Människor åt pop-corn och tittade på trailern som rullade på storskärm. Under tiden informerade vi och delade ut en flyer om filmen, som blir klar i maj och blir 20 minuter lång + lärarhandledning. Den riktar sig till gymnasieungdomar, men kan med fördel användas av yrkeskategorier som berörs av av problemet, i utbildningssyfte. Vi gläds åt att filmen blir så bra och att vi fick så positiv respons. 1995 producerades en film, som är förlegad i dag. Vi vet att den nya filmen blir ett viktigt tillskott i det förebyggande arbetet mot dopning. En tragisk händelse inträffade i Tungelsta i början av 2006. En 26-årig man mördade sin styvdotter och våldog och knivskar hennes kamrat, båda tretton år gamla. Allt inför ögonen på en sex-årig pojke. Han berättade själv att han sökt och inte fått vård och att han missbrukat hormonläkemedel. Man beslagtog en mängd dopningspreparat vid husrannsakan. Möjligen hade orsaken, AAS-missbruk, inte kommit till allmänhetens kännedom om inte mannen själv varit så tydlig i sin bekännelse. Rubriceringen i media kanske hade stannat vid ”ett vanligt våldsbrott”. Detta föranledde att den förre folkhälsominister gav dåvarande regerings samordnare för narkotikafrågor ett utökat uppdrag; att vara samordnare även för dopningsfrågorna. Han gjorde en noggrann inventering av problemet hos de experter som arbetar med frågan i vårt land. Han utarbetade och presenterade en handlingsplan för åtgärder, som inte antas av den nya regeringen. Det innebär att de i huvudsak kloka och viktiga åtgärder som föreslås skjuts på framtiden. Måste det hända ytterligare tragedier för att våra beslutsfattare ska sluta försöka förminska de svåra problem som vi har och står inför??????? Ann-Mari Thurelius, forskningssjuksköterska