Dopning i samhället

*Prestationshöjande medel har använts i samhällen sedan urminnes tider. Det finns i förteckningen över kinesiska läkemedel "Pen Ts ao" rekommendationer från läkare till idrottsutövare i Kina redan för 5000 år sedan.

*I de antika idrottstävlingarna i Grekland ca 300 år f.kr användes svampextrakt i brygder och liknande.

*Gladiatorerna i Rom nyttjade olika former av stärkande destillat.

*Ordet "dop" är inspirerat av det nederländska ordet doop, som betyder sås. Verbformen av ordet, doopen, betyder doppa och eller sänka ner. Det engelska begreppet doping tros därmed kunna härledas till boerna i södra Afrika, som lär ha vederkvickt sig genom att doppa bröd och annan föda i såser som innehöll stärkande medel av olika slag.

*Det finns rapporter som talar om en kemist på Korsika, vid namn Angelo Mariane, som runt 1850 lanserade "Ett vin för atleter". Drycken innehöll bland annat extrakt från kokablad.

*Under senare delen av 1800-talet dyker "doping" för första gången upp i engelska ordböcker och beskrivs som en lösning som man ger till hästar och hundar inför kapplöpningar.

*I mitten av 1800-talet närmade man sig för första gången nyckeln till de hemligheter som testosteron (könshormon) bär på. I mitten på 1930-talet lyckades flera av varandra oberoende vetenskapsmän kartlägga testosteronets struktur och 1937 framställdes syntetiskt testosteron för första gången.

* Det dröjde inte länge förrän AAS blev en kommersiell vara, primärt avsedd för läkemedelsproduktion. Olika preparat med AAS kom att användas inom en rad medicinska områden. Men eftersom bruket av AAS var och är förknippat med allvarliga biverkningar är det medicinska bruket idag högst begränsat.

* AAS hittade snabbt användare utanför vården. Bland annat lär en del trupper under andra världskriget ha preparerats med AAS för att bli mer aggressiva och modigare. Substansernas effekter på aggressivitet, blockering av empati och mod uppmärksammades också tidigt i kriminella kretsar.

* På 1950-talet började AAS för första gången användas av kroppsbyggare i forna Sovjetunionen och USA.

* 1980-talet visade det sig att dopning förekom utanför den organiserade idrotten.

* 1989 tillsatte Socialdepartementet en utredning om AAS-missbruket i samhället, det vill säga det som utövas av unga människor vars primära mål är "att bli större".

* Den 1 april 1992 kom lagen om förbud mot vissa dopningsmedel. Lagen förbjöd införsel, överlåtelse, framställning, förvärv i överlåtelsesyfte, utbjudning till försäljning och innehav.

* I samband med att den nya lagen kom fick också Folkhälsoinstitutet i uppdrag att hålla ett öga på utvecklingen och sedan 1993 ingår frågor om dopning i CAN:s (Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning) årliga drogvaneundersökning.

* 1993 En rikstäckande telefonlinje för dopningsproblematik, Dopingjouren, startades.

* Regeringen beslutade, den 28 juli 1994, om direktiv för en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av dopningsproblemet.

* I april 1999 ändras Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel. Bruket av dopningsmedel kriminaliserades. Grovt brott med högre straffskala infördes.
Man fick i och med detta möjlighet att omhänderta påträffade dopningsmedel i kriminalvårdsanstalt, på sjukhus, i LVM-hem, så kallat § 12 hem eller hos personer uttagna för psykiatrisk tvångsvård.
I socialtjänstlagen skrevs in en skyldighet för socialnämnden att aktivt arbeta för att förebygga missbruk bland barn och ungdom av bland annat dopningsmedel.


Doping inom idrotten

* Den idrottsligt inriktade dopningen tar fart i mitten av 1800-talet bland kanalsimmare och cyklister. Dessa segersugna uthållighetsidrottare använde sig av medel som koffein, kokain och stryknin för att förbättra sina prestationer, ibland med katastrofala konsekvenser. 1896 dog cyklisten Arthur Lintons under en cykeltävling mellan Bordeaux och Paris, i sviterna av en överdos av stryknin.

* Sedan dess har missbruket tilltagit. 1960 och 1967 inträffade två dödsfall inom cykelsporten.

* Även dödsfall inom andra idrotter har förekommit framförallt inom simning i forna Östtyskland.

* Inför de olympiska spelen 1968 tillsatte Internationella Olympiska Kommittén en medicinsk kommitté som utarbetade den första listan över vad som skall anses vara doping. Första dopingtesterna i OS genomfördes i Vinter-OS i Grenoble 1968. På dopinglistan fanns bara stimulantia.

* AAS hamnade på listan över förbjudna preparat först 1975 och de första testerna genomfördes 1976.

* Riksidrottsförbundet har bedrivit antidopingarbete inom idrotten sedan 1970-talet. År 1973 startades en informell Dopinggrupp, som ombildades 1975 till Dopingkommittén.

* 1977 infördes regelverk för bestraffning inom idrotten. Dopingkommissionen bildades.

* 1988 Världens snabbaste man Ben Johnson fuskade till sig segern på 100 meter genom att stoppa i sig den anabola androgena steroiden Stanozolol.

* Sverige ingår i det internationella samarbetet mot dopning i IADA för att förbättra det internationella samarbetet mot dopning inom idrotten.

* 1999 WADA, World Anti-Doping Agency, initierades på en Världskonferens (regeringsmöte) mot doping på inbjudan av IOK (Internationella Olympiska Kommittén). WADA har åtagits sig att genomföra dopingkontroller på elitidrottare i deras träningssituation. WADA ansvarar för att formulera en ny antidopingkod och att utforma listan över förbjudna dopingmedel/metoder. Dopinglaboratorier övertas av WADA.

(Källa; SOU 1996:126)

För ytterligare information om doping inom idrotten hänvisar vi till Riksidrottsförbundet, www.rf.se