Utgiven 15 juni 2010 av Regeringskansliet läs mer

Lag om förbud mot vissa dopningsmedel (1991:1969) och lag om ändring i Dopninglagen (SFS 1999:44)

Dopningslagen trädde i kraft 1 juli 1992 och ändrades 1 april 1999 då bruket kriminaliserades och straffsatsen ökades från 2 till fyra år, för ringa respektive grovt dopningsbrott.

a) syntetiska anabola steroider (kemiskt framställt manligt könshormon),
b) testosteron och dess derivat (kemiskt framställda varianter av testosteron),
c) tillväxthormon,
d) kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.

Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål
1.införas i landet
2.överlåtas
3.framställas
4.förvärvas i överlåtelsesyfte
5.bjudas ut till försäljning
6.innehas eller
7.brukas

Den som uppsåtligen bryter mot 2 § 2-7 döms för dopningbrott till fängelse i högst fyra år.

Är ett brott som avses i första stycket med hänsyn till mängden dopningsmedel samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är ett brott som avses i 3 § första stycket att anse som grovt döms för grovt dopningsbrott till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om det har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd dopningsmedel eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Behandlar försök och förberedelse, förverkande samt beslag (nedkortad version).

Om straff för olovlig införsel m m finns bestämmelser i lagen "Om straff för varusmuggling".

För preparat som ej ingår i dopningslagen används brott mot varusmugglingslagen (olovlig befattning med smuggelgods) samt brott mot läkemedelslagen/läkemedelsförordningen.